Igår besökte jag och Sara Filmstaden Söder för att kolla in nya Star Wars. Vad jag tycker om filmen är en annan berättelse som förtjänar ett eget inlägg, men det här är hur bioupplevelsen var i övrigt.
Jag är ingen flitig biobesökare, eftersom jag väldigt lätt stör mig på andra människor. Helst av allt vill jag att det ska vara knäpptyst, och jag vill inte se några rörelser från andra - i synnerhet inte mobilskärmar eller rastlösa människor som inte klarar av att koncentrera sig på en film i ett par timmar. Sånt beteende får man lämna hemma i soffan.
Det här är ju mitt problem, och går man på bio får man räkna med att det kan finnas störande element. Det ingår att folk prasslar med popcorn, skrattar vid fel tillfällen och reser sig upp för att gå på toaletten. Ibland är det värt att gå på bio, och ibland inte. Det man däremot inte ska behöva räkna med är folk som stör för mycket, och inte vet hur man beter sig i en biosalong.
Idag är det ganska dyrt att gå på bio, vi betalade t ex 140 kr var för gårdagens besök. Alla andra besökare betalade också 140 kr, varför jag kan tycka att samtliga borde vilja ha valuta för pengarna och därmed fokusera på filmen.
I min nästan orimliga gubbighet hyser jag en hel del förutfattade meningar om ungdomar, utifrån det jag läser och ser med mina egna ögon till vardags. Därför blev jag genast ganska less när två killar i 14-årsåldern satte sig bredvid mig på den bakersta raden. De flesta besökarna var ändå vuxna, så det kändes typiskt att de skulle sitta just här.
Jag började genast måla upp ett scenario om hur killarna skulle vara högljudda, störande, leka med sina telefoner, dricka energidryck och på andra sätt förstöra för alla andra. Sen slog jag bort dessa tankar och besinnade mig lite, varför skulle jag ha en massa förutfattade meningar om "dagens ungdomar"?
Det här var ju trots allt Star Wars! Grabbarna kanske bara var exalterade över premiären och skulle sluta prata efter reklamen och sitta knäpptysta i andakt under hela filmen. Jag tänkte tillbaka på hur jag själv hade betett mig när jag var 14, om jag satt på den här premiären. Det är klart att man pratar och skojar med polaren under reklamen.
Texten "A long time ago, in a galaxy far far away... " rullade, och magin bröts snart av en kamerablixt då en av grabbarna tog en bild. Jaja, om det är något man ska lägga ut på Instagram är det väl detta, tänkte jag.
Sen börjades det. Jag ska inte säga att killarna pratade oavbrutet, men de prasslade mycket med sitt godis, de drack energidryck, de tog fram sina telefoner i tid och otid för att .. tja, göra, vad som nu var mer spännande än att se den här fartfyllda filmen, och framför allt pratade och skrattade de alldeles för ofta.
Naturligtvis kan det vara så att man vill kommentera något till sitt sällskap, men då får man göra det med en ljudlös viskning, när filmens ljud dränker rösten. Att vända sig mot varandra och skratta eller kommentera när det i övrigt är tyst i salongen är däremot helt oacceptabelt. Det blev mycket rörelser i ögonvrån vilket var väldigt distraherande.
Kanske tänkte killarna att eftersom de satt längst bak, längst ut på kanten, kunde de ta ut svängarna lite. Eftersom det gick en stund mellan gångerna försökte jag ignorera dem, men hela tiden malde tanken "Okej, nästa gång säger jag till.."
Jag började bygga upp en rejäl irritation och kände att jag hade haft precis rätt om "dagens ungdomar", som inte klarar av att sitta stilla och koncentrera sig, utan dricker energidryck och härjar runt som det passar dem. Jag tänkte på hur situationen ser ut i klassrummen, och hur de här killarna kanske bidrar till att förstöra undervisningen för de elever som vill lära sig något, och för lärarna som försöker göra ett bra jobb. Jag såg framför mig hur de inte kan låta bli sina telefoner under lektionerna.
Även Sara irriterade sig på killarna, och viskade att jag måste säga åt dem om de inte slutar snart. Till slut trodde jag att de hade slutat helt för att koncentrera sig på filmen, och jag ville verkligen undvika att säga till dem och riskera att skapa dålig stämning.
Självklart kunde killarna inte hålla sig, utan vände sig mot varandra för att skratta och prata om något något när det var helt tyst i salongen, och då släppte spärren.
"Okej, ska ni två HÅLLA KÄFTEN nu?" skrik-viskade jag åt. Killarna blev väldigt chockade och väste fram ett varsitt
"Jaaaa.."
"Sitt stilla, KOLLA på filmen!"
"Jaaa.."
"Sluta störa!"
"Jaaa.."
"BRA!"
Efter det gjorde killarna inte ett ljud under resten av filmen, förutom några nervösa skratt när det faktiskt hände något roligt. Någon enstaka gång viskade de till varandra, på precis det sätt som är lämpligt i en biosalong. Jag kunde se hur det kliade i hela kroppen på dem eftersom det var en helt ny upplevelse för dem att sitta stilla och vara koncentrerade under de 90 minuter som återstod av filmen.
De skruvade på sig, bytte ställning, satte sig framåtlutande och vilade hakan i handflatan. Jag kunde nästan se svetten rinna i pannan på killen närmast, eftersom han hade sån oerhört svår abstinens efter sin telefon. Det såg nästan ut som att de var uttråkade.
Då funderade jag, vad kan vara mer spännande än att se en ny Star Wars-film när man är 14 år? Finns det någonting annat i världen som borde kunna hålla de här killarnas uppmärksamhet i 2 timmar och 16 minuter? Eller var problemet att de båda två var uppjackade på energidryck?
Så ja, det var ju trist att få mina fördomar besannade till 100%, liksom att jag åter fick minnas varför jag sällan går på bio. Så fort man går på en film som tilltalar ungdomar blir det exakt såhär, varje gång.
Jag skulle vilja rada upp dem allihopa utanför ingången till salongen och skjuta var tion... eh, jag menar, berätta för dem hur man beter sig i en biosalong och hur man visar hänsyn mot andra människor som har betalat 140 kr för att få njuta av en film.
Det hade naturligtvis kunnat vara mycket värre och mer störande, men det här var illa nog. Lyckligtvis fick salongens mest störande besökare möta salongens värsta gubbe.
