Låt mig börja med att säga att jag hatar att stressa. Det är bland det värsta jag vet, och därför undviker jag det så gott det går. Uttryck som "det löser sig" existerar inte i min vokabulär, helt enkelt eftersom det inte funkar så.
Saker och ting löser sig nämligen om och endast om jag ser till att de löser sig - medelst planering och genom att förutse eventuella risker, inte annars. Genom att göra ingenting löser sig heller ingenting. Utöver detta så har jag ett väldigt starkt kontrollbehov, viss OCD och lite tvångstankar. Jag tror inte att det är något extremt, men om jag inte känner att jag har koll på läget upplever jag starkt obehag, och detta gäller särskilt vid planering av resor. Detta löses enklast genom att planera resorna. Inga problem.
Jag vill även poängtera att ingen skugga ska falla över Ricky, som gjorde ett förträffligt jobb med att hjälpa till att planera och kolla upp resvägar och alternativ, och dessutom i god tid. Det började så här:
Mitt flyg skulle avgå från Umeå kl 10:55 idag söndag, och vi började kolla upp vettiga resvägar till flyget. Först skulle jag behöva ta mig från Lögdeå till Nordmaling, därifrån till Umeå, och därifrån till flygplatsen. Räkna sedan in tid för byten och att jag inte känner till trakten, och det visade sig att jag skulle behöva ta mig till Nordmalings Resecentrum för att hoppa på en buss kl 08:30.
På lördagskvällen ringde Ricky till byns taxibolag och frågade om det redan då gick att beställa en taxi runt kl 8:00 för att säkerställa att jag skulle hinna med bussen. Mannen trodde att det skulle gå bra men kunde inte lova någonting då det endast fanns en taxibil tillgänglig, och t ex sjuktransporter och åldringar skulle ha förtur.
Det lät ju visserligen rimligt, men jag behöver ett säkrare kort än så, och därför frågade vi Rickys vänner Erik och Emelie om de kunde tänka sig att köra mig till stationen om taxin skulle utebli. Inga problem, och vi hade därmed en plan B.
Taxigubben informerade oss om att deras växel öppnar kl 8:00 och att vi skulle återkomma då, på söndagen. Redan här började jag bli stressad, då jag inte var särskilt sugen på att endast ha totalt 30 minuter på mig från det att vi kunde få ett klart besked om taxin till dess att jag måste sitta på bussen.
Nåväl, kl 08:00 på söndagen ringde Ricky tillbaka och visst fanns det en ledig taxi. Jag blev dock lite fundersam när jag hörde Ricky förklara en vägbeskrivning för chauffören (som även skötte växeln). Hur kunde byns enda taxi inte ha stenkoll på gatorna i byn, eller åtminstone GPS?
"Ja, det är det gula huset nära E4:an. Ja.. jo precis.. det är det ja."
Här hade alltså taxichauffören börjat småprata med Ricky och frågat om han bodde i "Wikmans gamla kåk." Själv tyckte jag att ett bättre sätt för taxichauffören att fördriva tiden vore att köra sin taxi fort som fan ut till huset så att jag hade en chans att hinna med min buss.
Han sa att han skulle komma på 10-15 minuter, och sa att det inte var några problem att hinna till Resecentrum innan kl 08:30. Ricky uppskattade restiden till 5-7 minuter, och jag var måttligt missnöjd över att jag skulle ha max 5-10 minuter tillgodo när jag väl kom fram.
"Någon slags ansvarskänsla för sitt jobb lär han väl ha, tänker jag?" sa Ricky. Mmm, tjena.
Jag klädde på mig och gick ut och ställde mig vid vägen, och taxin kom som utlovat - inga problem! Hurra tänkte jag, nu skulle det ordna sig. Han höll inte på med en massa meningslöst kallprat vilket jag uppskattade, men det är också den enda komplimangen jag tänker ge honom.
När vi hade stannat utanför Resecentrum halade jag fram mitt MasterCard, varpå taxigubben plockar upp sin kortterminal och säger:
"Ja.. kortterminalen är ju ur funktion just nu", på en outhärdligt långsam norrländska.
Jag hajade till, var det här ett skämt eller?
"Eh.. jaha? Ja, jag har inga kontanter", svarade jag.
"Jaha.. Men du, du kanske kan ta ut pengar på Statoil där borta? Om du köper någonting annat samtidigt."
Jag har nästan svårt att beskriva med ord hur förvånad jag blev över hans förslag. Var det här hans förslag på en lösning? Att jag kanske kan ta ut pengar på Statoil? Ett rimligt svar från mig hade varit:
"Är du alldeles från vettet? Kör du taxi utan en fungerande kortterminal? Jag har för i helvete inte begagnat mig av kontanter sen jag blev könsmogen! Du kanske ska sluta leva på 80-talet? Har du ingen hjärna? I Stockholm kan man betala hemlösa med kort när man köper tidningar av dem. Det här är ett osvikligt bevis på att dom är oändligt mycket mer kompetenta än du är, din värdelösa sopa."
Men OK, så svarade jag inte. Istället stammade jag fram att min buss går om ca 5-7 minuter, och att jag ska med ett flyg. Dvs ungefär lika lång tid som ett genomsnittligt svenskt samlag enligt Expressen, men ganska mycket drygare. Ni förstår, jag jobbar också med kundservice och får ofta ta hand om stressade, arga och ibland helt orimliga kunder. Det hjälper aldrig att skälla på personalen, man får ta det lugnt om man vill ha hjälp. Förstår dock om vissa kunder är väldigt irriterade, men jag har i min yrkesroll aldrig någonsin ställt till med en lika orimlig situation som den här clownen.
Nu var det som att leva i en parodi, en norrländsk sketch på TV. Ni vet karikatyren av en långsam norrlänning som talar långsamt, som aldrig blir upprörd. Lägg sen till karikatyren av den stressade och otrevliga Stockholmaren som inte visar någon förståelse. Precis så var det.
"Jo, men nog tror jag väl att du hinner det. Prova inne på Statoil, där kanske man kan ta ut pengar."
"Okej, men då kanske du ska köra till Statoil också och inte stå stilla här? Som sagt, jag har väldigt bråttom."
"Jo, visst..", svarade han och körde iväg mot Statoil.
Jag sprang in utan att säga ett ord till honom och möttes av ytterligare två vansinnigt långsamma norrlänningar - tjejen i kassan samt hennes kund. De här personerna hade dock naturligtvis ingen skyldighet att skynda sig för min skull, men stressen ökade påtagligt.
Till slut hade killen handlat färdigt och jag frågade kvickt om det gick bra att ta ut pengar om jag handlade något skit samtidigt.
"Jo, visst kan du få göra det.. men jag har som ont om växel. Jag har inga hundralappar eller femtiolappar så du vet. Men du kan få ta ut en femhundring."
"Vad som helst", sa jag och slet åt mig en jävla dubbelnougat som jag inte ville ha, eftersom det var det första jag såg. Sen fick jag min femhundring och sprang ut till taxichauffören. Jag såg framför mig hur han inte skulle ha växel (resan kostade 171 kr) och började förbereda mig på en diskussion. Det fanns absolut ingen möjlighet över huvud taget i hela världen att jag skulle gå med på att t ex betala 200 kr och bjussa honom på 29 kr i dricks.
Lyckligtvis hade han gott om växel, som han räknade upp och lämnade över. Jag sa varken tack eller hej då, slet åt mig pengarna och sprang in på busstationen. Jag hann med bussen och allt ordnade sig.
Det är inte det att jag inte förstår att utrustning kan strula eller gå sönder. Vad jag inte förstår är varför han inte berättade det här i god tid, t ex över telefon, när han både var medveten om att jag hade en viktig tid att passa och att utrustningen var ur funktion. Hör det inte lite till hans jobb att se till att folk kan ta sig från en plats till en annan, och ibland kanske rentav inom en viss utsatt tid?
Jag tänker i mitt stilla sinne och i min oändliga dumhet, att om det finns någon yrkesgrupp som någonsin under karriären har träffat på en stressad person med snäva tidsmarginaler, så är det möjligen en taxichaufför. Å andra sidan har 99,999% av alla boende i denna kommun körkort utom senila och/eller sjuka pensionärer, varför det nog sällan föreligger anledning för chauffören att stressa eftersom resenären då sannolikt avlider. Vilket bara leder till en massa tråkigt pappersarbete. Så ja, i efterhand förefaller allt ganska rimligt ändå med detta i åtanke.
Vad kostade då hela kalaset?
Taxiresa, 5 minuter: 171 kr
Dubbelnougat: 14 kr
Bussresa, 70 minuter: 83 kr
Flygbuss, 15 minuter: 45 kr
Totalt: 313 kr
Att jämföra med:
Arlanda Express, 20 minuter: 260 kr
Nä, det kanske inte är en rättvis jämförelse men det skiter väl jag i. Här är en bild på min dubbelnougat från bussen:
