Plugget, so far

Jag har nu varit studerande i ca tre dagar, och jag kan redan göra vissa jämförelser med min tidigare studietid. Det är ju nämligen så att jag började på KTH redan 2002 men hoppade av 2004, för att nu, tio år senare, börja igen fast på en helt annan utbildning.

2002 började jag läsa till Civilingenjör i Teknisk Fysik och nu läser jag till Högskoleingenjör i Elektronik och Datorteknik. Skillnaden mellan dessa två utbildningar är enorm, minst sagt.

Jag väljer att jämföra dessa utbildningar som två olika frukter, där Teknisk Fysik är en kokosnöt och min nuvarande utbildning är ett päron. Vad kännetecknar dessa frukter?

Päron

En mycket trevlig frukt, god och saftig. Man kan sätta tänderna i den på en gång och får omedelbart en uppfattning om smaken, och oftast är den mycket god. Det är inga större konstigheter, men man kan fortfarande göra väldigt mycket med päronet. Päronet blir vad du gör den till, jag älskar päron. Det kanske är lätt att luras till att ett päron bara är ett päron, helt okomplicerat - men stämmer inte. 

Kokosnöt

Bokstavligt talat en hård nöt att knäcka, och det är inte alltid lätt att veta vilka verktyg som krävs för att komma åt det man vill ha. Det finns flera sätt att angripa kokosnöten, och det krävs stor möda. Man måste knäcka skalet, ta hand om kokosvattnet, skala den tunna bruna hinnan och rensa en hel del innan man kommer åt det läckra kokosköttet - omständligt och bökigt. 

Kokosköttet är väldigt gott, men man kan ifrågasätta om det verkligen var värt allt jobb. Har man inte rätt verktyg ger man upp på vägen, och inser att man kanske borde ha valt en annan frukt. Dessutom är kokosnöten väldigt specifik - den passar oerhört bra till en del saker, medan den är oduglig till andra saker. Risken är även stor att man tröttnar ganska fort om man bara äter kokosnöt.

Ska man skala och rensa en kokosnöt varje dag blir man snart utmattad och börjar snegla på andra frukter, t ex päronet. Jag älskar kokosnöten, men inte villkorslöst. 

Möjligen måste man ha läst någon av dessa utbildningar för att inse precis vad jag menar, men jag tror nog att ni fattar poängen.

Ett tillägg: Om man tänker på engelska så är också kokosnöten mer "hairy" medan päronet är "smooth".

Noah

För ett par dagar sedan försökte vi titta på filmen Noah. Det tog inte lång stund innan jag och Sara var överens om att vi snart skulle vara tvungna att stänga av denna fruktansvärda ursäkt till film. Jag ska inte skriva en lång sågning som jag brukar, utan bara konstatera att det är en extremt usel film.

Om man gör en biblisk film så tycker jag att filmen måste vara antingen historisk, eller fantasy. Detta eftersom Bibeln är en saga som innehåller viss historia här och där, men mest fantastiska och påhittade övernaturliga händelser, som t ex syndafloden.

Problemet med Noah är att den inte lyckas med någon av dessa saker, och det finns ingen i världen som kan övertygas om att filmen utspelar sig för mer än 2000 år sedan om man tittar på hur folk klär sig och pratar. Nu gör inte filmen uppenbarligen inte anspråk på att vara historiskt korrekt, så eftersom Russel Crowe springer runt i modernt designad säckväv och pratar engelska, så måste filmen vara fantasy.

Som fantasy gör sig filmen urusel, då temat Bibeln för en fantasy bara är konstigt och förvirrat. Särskilt när manuset bara är inspirerat av Bibeln, och tar sig enorma friheter med historien. Bara en sådan sak som att Noah fick hjälp av ett gäng gigantiska stentroll för att bygga arken gjorde mig förbannad. Att både jag och Sara började asgarva när vi fick se Russel Crowes ansikte och frisyr för första gången, och att vi fortsatte skratta när Anthony Hopkins dök upp gjorde inte saken bättre heller.

Nej, det blev mycket tidigt i filmen tydligt att manus, karaktärer och skådespeleri var en liten obetydlig parentes i sammanhanget, och fick stå i skymundan för att ge plats till all bombastisk och extraordinär datorgrafik. Det är uppenbart att så gott som varje scen är filmad mot en greenscreen, och syftet med hela filmen är att klämma in så många rörliga saker möjligt på skärmen samtidigt.

För mig är det inte en film, då det inte finns några karaktärer att bry sig om eller relatera till. Varför ska jag bry mig om vad som händer med karaktärer som jag inte bryr mig om? Vi får aldrig lära känna någon, vi får bara se Russel Crowes fula frisyr och hans vackra barn. Jag hade väntat mig oerhört mycket mer av Darren Aronofsky.

Extreme Coconut

Det här inlägget ska bara handla om saker som man kan äta, framförallt om kokos. Först kommer dock ett par bilder på smördeg. Jag köpte fryst smördeg på Ica och lyckades till sist hitta en som inte innehöll apmördarfett, utan faktiskt smör. Det är trist och märkligt att en produkt ska få säljas under namnet smördeg när det inte ens innehåller något smör. 

Smördegsknyte fyllt med äpple, kanel, kardemumma, smör, socker. Penslad med smör, socker, kanel.

Äpple, kanel, socker, smör i botten. Smördeg ovanpå, penslad med smör och socker.

Nu till huvudnumret. Jag bestämde mig för att göra kokosnötsglass och letade reda på ett enkelt glassrecept som jag sedan modifierade en del.

De huvudsakliga ingredienserna.

Knäcka kokosnöt

Rensad kokosnöt

Mixad kokosnöt

Färdig glass

Glass i skål

Glass med chokladsås

Så, jag tog ett vanligt glassrecept och ersatte mjölken med kokosmjölk och tillsatte en hel färsk kokosnöt, söndermixad. I efterhand kan jag dock erkänna att det var för mycket kokosnöt, halva mängden hade nog räckt. Oavsett så blev resultatet en otroligt god glass med en fantastisk smak av kokosnöt, och jag har inget annat val än att döpa glassen till Extreme Coconut.

Brödförskjutningen

Jag har kommit fram till en teori som jag kallar brödförskjutning. Det är något som jag har observerat under en längre tid, och nu är jag redo att dela med mig av mina erfarenheter.

Brödförskjutning uppstår när man försöker sluta äta bröd till frukost, för att övergå till nyttigare och/eller billigare alternativ som yoghurt eller gröt. För att äta en smörgåsfrukost med bröd krävs i regel tre komponenter:

- Bröd
- Smörgåsfett
- Pålägg

Själv så brukar jag välja ett gott bröd, men man kan även välja ett äckligt sådant. Som smörgåsfett har jag på senare tid valt Skånegott då jag anser att det är ännu godare än Bregott. Påläggen varierar från ost till skinka, marmelad, honung och prickig korv.

Poängen är den att brödmängden i en påse (eller om man bara köper en limpa) varierar kraftigt och brödet kan räcka i allt från en dag till uppåt en vecka (om man t ex köper en stor påse rostbröd). Ett paket Skånegott räcker å andra sidan betydligt längre än så, kanske ett par veckor, för den största och mest prisvärda förpackningen.

Till sist varierar mängden pålägg oerhört, och det kan vara närmast omöjligt att beräkna hur länge ett paket skinka med okänt antal skinkskivor kommer att räcka. Även med ett mindre paket, då man har ett känt antal skinkskivor kan detta vara svårt att beräkna, om man inte i förväg vet exakt hur många skinkskivor som krävs för att ge smörgåsen en adekvat skinksmak. Detta beror naturligtvis på skivornas tjocklek, smak samt på brödets egenskaper.

Min poäng är att det finns många parametrar att ta hänsyn till, såvida man inte äter samma bröd med samma pålägg dag efter dag, något som för mig vore helt otänkbart. Det är själva poängen med att äta smörgås: att få bygga den precis som man vill, baserat på vad man är sugen på för tillfället.

Därför uppstår ofta situationen när jag ska sluta äta bröd, att en eller flera av smörgåskomponenterna blir över när en annan har tagit slut. Det är oerhört sällan det sammanfaller att både bröd, pålägg och smörgåsfett tar slut samtidigt.

Om det finns ett halvt paket Skånegott kvar känns det som ett onödigt slöseri att inte köpa mer bröd tills detta är slut, och vad ska jag med ett halvt paket prickig korv till? Då är det lika bra att köpa lite mer bröd, bara tills korven är slut. Även om dessa anledningar till att fortsätta äta bröd bara är usla ursäkter för att få fortsätta äta de goda smörgåsarna, så är problemet högst verkligt.

Det har nu uppstått en brödförskjutning - beståndsdelarna i smörgåsen är inte i fas. Mängden av en eller flera delar är förskjutna i förhållande till varandra, och man står inför följande val:

- Köpa en mindre mängd av den smörgåsdel som saknas tills brödförskjutningen = 0 (oekonomiskt)
- Äta upp de överblivna smörgåsdelarna var för sig (inte så gott)
- Slänga bort överblivna smörgåsdelar (oekonomiskt, dumt)
- Fortsätta köpa smörgåsdelar och hoppas att brödförskjutningen = 0 (alltid attraktivt alternativ, men leder oftast till ytterligare brödförskjutning, oekonomiskt, dumt)

Detta är således anledningen till varför det är så lätt att äta smörgåsar till frukost.

Klart slut.

En bild på en fågel

En gång fotade jag en fågel.

Skönt uppvaknande

Nu under sommaren sover jag alltid med öppet fönster för att inte vakna upp död, vilket har sina nackdelar. Det är nämligen så att världen är full av både idiotiska människor och djur.

Kl 03:30 vaknade jag av att någon sinnesslö individ gasade omkring på den lilla gatan utanför mitt fönster så att bilen vrålade och däcken skrek. Alltså, det var verkligen ett sinnessjukt åkande, fram och tillbaka, och det måste ha gått i en vansinnig fart. 

Nu är det för all del lämpligare att åka på det här viset kl 03:30 än mitt på dagen då de två förskolorna kryllar av barn, men det var ett ganska osoft sätt att vakna upp på. Förhoppningsvis körde vederbörande ner i Mälaren och oskadliggjorde sig själv under natten så att fanskapet slipper vara en fara för sig själv och andra i fortsättningen.

Nå, den här incidenten var tillräckligt irriterande, men tydligen tyckte varenda jävla fiskmås i Hägersten att det var alldeles för tyst, varpå de satte igång att kackla som aldrig förr. Alltså, jag har vaknat av måsarna många gånger den här sommaren och undrat om de för något slags krig där de hackar ihjäl varandra, men det här kacklet tog priset. Jag kan inte ens gissa hur många måsar som skrek.

Detta oljud pågick lyckligtvis inte särskilt länge, men så fort jag hade lagt mitt flintskalliga huvud till ro på dunkudden (dessvärre ej fylld av måsfjäder) så började katten spy. De som har hört en katt spy vet att det inte är något trevligt ljud, och jag insåg genast att det inte fanns något annat alternativ än att plocka bort spyan. Sa jag spyan? Spyorna menade jag, tre till antalet. 

Min katt Skräpet är ett mycket renligt djur, och om hon hittar någonting som luktar illa, t ex hennes egen spya, så sätter hon genast igång och börjar städa genom att dra sin lilla tass mot golvet med ett krafsljud som är oerhört irriterande när man ska sova. Katten förstår naturligtvis inte att golvet saknar sand eller annat för att täcka över lukten, så hon fortsätter att krafsa tills hon är färdig, vilket hon naturligtvis aldrig blir, varför lukten måste bort. 

Därför fanns det inget annat alternativ än att kliva upp och avlägsna spyorna omgående, eftersom jag var jätteintresserad av att fortsätta sova. Kladdig kattspya vars värme jag kände genom pappret var precis i linje med vad jag hade längtat mest efter den natten, så det var ju inte så dumt. Här vill jag passa på och påpeka att jag inte tycker att Skräpet var en idiot denna natt, utan endast måsdjuren.

Sen somnade jag.