Ett gammalt minne från Karlaplan

Så, nu jobbar jag heltid i spärren i fyra veckor - för första gången på nästan två år. Framför allt jobbar jag då på en mängd olika stationer där jag inte har suttit på många år! Av olika skäl, som inte är så intressanta.

Just idag jobbar jag på Karlaplan Norra (se bild), vilket onekligen väcker en del minnen. När jag först började jobba här år 2004 så hade jag en deltidstjänst där jag öppnade just denna station kl 5.10 varje vardag, om jag inte minns fel.

Varje dag kom det en gubbe som hade en voice box (exakt som Ned i South Park) och pratade som en robot, det var kul. Däremot var det mindre kul när han hade glömt sin apparat, och fick prata medelst någon form av motbjudande rapljud. Det bästa minnet med den här gubben var när jag hade varit borta några dagar, och när han sa "jag har saknat dig" med sin mekaniska röst.

En annan gång blev jag mordhotad vid femtiden av en kille som absolut ville ta med sig sin cykel (vilket är förbjudet) ner till tåget. Han påstod sig vara tung inom Stockholms undre värld, samt sa att han ändå skulle dö snart så han var rätt obrydd över konsekvenser i allmänhet. 

På den tiden hade jag inte med mig någon dator, så det fanns alldeles för mycket tid över till att grubbla. Detta gjorde att jag fick vara lite kreativ för att hitta på saker att sysselsätta mig med, eftersom det inte direkt var något tungt arbete före kl 7. Så att säga.

Det hände att jag skrev insändare till Metro bara för att se om de skulle komma med (det gjorde dom, flera gånger) och en gång när jag lyssnade på radio hade dom något slags matteproblem som jag mailade in svaret på (med WAP i mobilen!) och blev sedan uppringd och fick förklara hur jag hade tänkt. 

Nu till huvudnumret i detta inlägg. Golvet i Stockholms tunnelbanespärrar kan vara i lite varierande skick, och just här var golvet extremt smutsigt på den tiden. Jag vet inte vilket material det kan ha rört sig om, men det var i grunden rött, och ingrott med massor av smuts. 

Jag gick förmodligen runt och funderade över saker och grejer, när jag tänkte att det vore kul att se om det gick att tvätta golvet. Jag värmde vatten i vattenkokaren och hällde ut en skvätt på den värsta smutsen, och tillsatte lite rengöringsmedel som jag hittade på toaletten. 

Sen antar jag att jag skrubbade med något, förmodligen pappershanddukar eller motsvarande då det är vad som brukar finnas. Lo and behold, smutsen försvann, till min stora förtjusning! Det krävdes en del möda, men jag hade skapat en ren röd fläck bland allt grått. 

Plötsligt hade jag fått något kul att göra, så jag hällde ut mera vatten. Mera rengöringsmedel. Flera pappershanddukar. Skrubba, torka, blöta.. det blev väldigt blött. Dessutom begränsade jag mig inte till spärrutrymmet, utan fortsatte i mässen och inne på toaletten. Nu kan det vara läge att visa upp några bilder på hur dessa golv ser ut (idag). Nu finns här ett helt annat golv. 

Nytt rött golv, inte samma som för 12 år sedan

Nå, efter någon timme blev jag lite panikslagen, då jag insåg att jag snart skulle få besök av städaren, som kom varje dag. Vad skulle han säga egentligen, när jag hade täckt golven med vatten? Skulle han ta illa upp och tro att det var en protest mot hans arbete? Hur skulle jag förklara det här, det fanns liksom inget sätt detta inte skulle sluta i pinsamheter. Det hade jag inte tänkt på.

Så jag täckte golvet av pappersservetter och pressade ner dem, för att suga upp så mycket vatten som möjligt. Detta var ganska fruktlöst, och självklart fanns det kvar massor av tydliga spår i form av våta fläckar. Så kom städaren.

Han tittade förbryllat på golvet och frågade:

"Vad har hänt här? Har det varit en tsunami?" 

... 

Jag hade naturligtvis kunnat berätta sanningen, det hade väl inte varit så farligt? Det gjorde jag dock inte, utan försökte lika iskallt som tafatt att mörka vad jag hade pysslat med i min ensamhet. 

"Ehh nä jag har ingen aning alltså"

...

Städaren gick runt och tittade storögt, han öppnade dörren till toaletten. Fuktigt överallt. Till slut konstaterade han att det kanske var toaletten som läcker, och jag var inte sen med att instämma i teorin. Det är ju problemet med att börja ljuga, om man väl har börjat så är det svårt att backa. 

Rimligen förstod han att det inte var toaletten som hade läckt och, eh, täckt alla dessa golv med vatten, men vi lämnade det där och pratade aldrig mer om den saken.