Noah

För ett par dagar sedan försökte vi titta på filmen Noah. Det tog inte lång stund innan jag och Sara var överens om att vi snart skulle vara tvungna att stänga av denna fruktansvärda ursäkt till film. Jag ska inte skriva en lång sågning som jag brukar, utan bara konstatera att det är en extremt usel film.

Om man gör en biblisk film så tycker jag att filmen måste vara antingen historisk, eller fantasy. Detta eftersom Bibeln är en saga som innehåller viss historia här och där, men mest fantastiska och påhittade övernaturliga händelser, som t ex syndafloden.

Problemet med Noah är att den inte lyckas med någon av dessa saker, och det finns ingen i världen som kan övertygas om att filmen utspelar sig för mer än 2000 år sedan om man tittar på hur folk klär sig och pratar. Nu gör inte filmen uppenbarligen inte anspråk på att vara historiskt korrekt, så eftersom Russel Crowe springer runt i modernt designad säckväv och pratar engelska, så måste filmen vara fantasy.

Som fantasy gör sig filmen urusel, då temat Bibeln för en fantasy bara är konstigt och förvirrat. Särskilt när manuset bara är inspirerat av Bibeln, och tar sig enorma friheter med historien. Bara en sådan sak som att Noah fick hjälp av ett gäng gigantiska stentroll för att bygga arken gjorde mig förbannad. Att både jag och Sara började asgarva när vi fick se Russel Crowes ansikte och frisyr för första gången, och att vi fortsatte skratta när Anthony Hopkins dök upp gjorde inte saken bättre heller.

Nej, det blev mycket tidigt i filmen tydligt att manus, karaktärer och skådespeleri var en liten obetydlig parentes i sammanhanget, och fick stå i skymundan för att ge plats till all bombastisk och extraordinär datorgrafik. Det är uppenbart att så gott som varje scen är filmad mot en greenscreen, och syftet med hela filmen är att klämma in så många rörliga saker möjligt på skärmen samtidigt.

För mig är det inte en film, då det inte finns några karaktärer att bry sig om eller relatera till. Varför ska jag bry mig om vad som händer med karaktärer som jag inte bryr mig om? Vi får aldrig lära känna någon, vi får bara se Russel Crowes fula frisyr och hans vackra barn. Jag hade väntat mig oerhört mycket mer av Darren Aronofsky.